Stjärnor månar
dem kan vara gjorda av saker som gas, stoft, asteroider, och så vidare. Dessa planeter kallas fria planeter eller interstellära planeter samt tros ha skickats ut ur sina ursprungliga solsystem efter att de skapats. En väldigt stor andel av alla stjärnor i universum är komponenter i ett så kallat flerstjärnesystem, alltså ett solsystem som innehåller två alternativt fler stjärnor. Exempel på planeter i vårt solsystem är jorden, Mars och Venus.
Detta moln kollapsar sedan, möjligtvis på grund från en närliggande supernova. När kometerna kommer tillräckligt nära stjärnan de kretsar runt, blir deras kometkärnor prickade av solstrålning som framkallar ett reaktion som leder till att kometerna får en svans eller en koma som existerar en slags nebulosisk utveckling kring kometkärnan. detta får alltså inte vara så nära himlakroppen att vattnet på ytan skulle förångas alternativt för långt bort så det skulle frysa.
Materian som är längre bort från kärnan av disken bildar sedan en så kallad protoplanetär skiva som roterar runt den nybildade stjärnan. Man har dock hittills gjort antagandet att det är svårare för jordlika planeter att bildas i stjärnsystem som består från mer än en stjärna. Denna är i enlighet med teorin som en roterande skiva , uppbyggd av en mängd materia.
Ser Man Stjärnor I
Stjärnor finns i en mängd olika former, exempelvis röda jättar eller blå dvärgar. Kometkärnorna är uppbyggda av en lös grupp av material som is, sten och stoft. Fram till den 3 mars har planeter utanför vårt solsystem, så kallade exoplaneter , identifierats. På så sätt utvecklas dessa embryon till så kallade markbundna planeter.
Pluto , det först upptäckta objektet i Kuiperbältet, har tidigare också räknats som planet. då de blir tillräckligt stora för att gravitationen ska göra dem sfäriska, bildar de planeter, dvärgplaneter och månar. Kometer är mindre massor inom ett solsystem som har omloppsbanor runt solsystemets stjärna. Denna kollaps skapar sedan ett så kallad solnebulosa. Denna materia dras från gravitationen in till mitten av nebulosan tills trycket blir så högt att väteatomer kombineras till heliumatomer.
Den nebulära hypotesen, den rådande teorin kring solsystems uppkomst, innebär att detta från början existerar ett tjockt moln från interstellärt damm och gas. Det förmodas för att de allra flesta stjärnor i Vintergatan samt i övriga galaxer omges av planeter. modell på detta är asteroidbältet i vårt solsystem. Ett solsystem eller planetsystem är en alternativt flera stjärnor solar med en eller flera planeter och andra mindre kroppar såsom asteroider , meteoroider , kometer och månar kring planeter som kretsar kring denna eller dessa.
Runt stjärnan eller stjärnorna i solsystemen, cirkulerar planeter. Man tror också att eventuella planeter i sådana system troligen har så oregelbundna banor att klimatet blir för instabilt till avancerade livsformer. Varje solsystem innehåller åtminstone ett stjärna, men ofta fler än en. vid senare tid har man dock gått ifrån detta till en annan modell som innebär att solsystemen utvecklas och ändras under tiden som går.
Efter upptäckten av flera Kuiperobjekt i ungefär samma storlek, som inte heller har rensat sin bana runt solen ifrån material, bestämdes det år att Pluto skulle klassas som en dvärgplanet. Ett solsystem existerar en konstellation av samhörande himlakroppar som utgör komponenter i denna konstellation. Från början finns det ett stort antal så kallade planetembryon. Dessa dras till varandra på grund från gravitation och kolliderar till slut.
Neptunus Månar
Nästan alla stjärnor har åtminstone en planet som cirkulerar runt dem, men det finns även många planeter som inte är bundna till någon stjärna alls. Cirkumstellära skivor existerar gruppnamnet för en rad olika typer från material i en ringformad ansamling som bildats runt stjärnor. Den överblivna materian bildar istället saker som exempelvis asteroider. Den orbitalregionen runt en stjärna där en jordliknande planet skulle kunna inneha flytande vatten på ytan samt därmed möjligen kunna stödja liv, kallas till den beboeliga zonen i det solsystemet.
Dessa komponenter är olika för varje enskilt solsystem, men kan översiktligt kategoriseras till ett antal grupper. Vårt solsystem kallas i dagligt anförande för solsystemet , bestående av de jordlika planeterna Merkurius , Venus , jorden samt Mars samt jätteplaneterna Jupiter , Saturnus , Uranus och Neptunus , därjämte otaliga andra mindre objekt, främst i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter, i Kuiperbältet utanför Neptunus samt i Oorts kometmoln vid gränsen mot den interstellära rymden.
Processen har döpts till stjärnbildning. Bland denna materia bildas klumpar som kolliderar och blir större. Under senare år besitter man i jordens närhet upptäckt ett hundratal stjärnor som utför rörelser som enklast förklaras av att stjärnan har en eller flera större planeter i sin närhet. Stjärnorna inom solsystemen utgör ofta en väldigt stor andel av solsystemets totala massa. Först trodde man att planeter skapades och formades i alternativt nära sina nuvarande omloppsbanor.
Ett problem tillsammans med denna modell är att den inte förmå förklara hur dessa planeter kunde gå ifrån att som protoplanetära skivor ha väldigt irreguljära omloppsbanor till att sedan som planeter äga förvånansvärt regelbundna sådana som nästan skulle behärska beskrivas som cirkulära. Under denna process släpps en enorm mängd energi lös och enstaka stjärna har bildats.