Jiddisch språkgrupp
dem nykomna judarna i Rhendalen talade en judisk-fransk romansk dialekt som kallades Laaz och dem blandade sin tyska med uttryck och mening på Laaz. I samband med detta uppstod en delning mellan östjiddisch, som talades från judarna i slaviska länder, och Västjiddisch, vilket talades av de judar som hade stannat kvar i Frankrike och Tyskland. Vandrade österut På talet började judarna migrera österut till att undkomma förföljelser och jiddisch anlände mot östra Tyskland, Polen och andra östeuropeiska områden.
flera av judarna som började etablera sig inom Rhendalen och på andra håll i Tyskland kom från nuvarande Frankrike och norra Italien. De som överlevde förintelsen och de likt undkom de östeuropeiska judeförföljelserna, kunde inte återskapa de samhällen och livsmiljöer där jiddisch ägde haft sin givna hemvist och funktion. Sin starkaste ställning hade jiddisch i Östeuropa ifrån senmedeltiden fram till Västjiddisch dog inom det närmaste ut i Västeuropa mot slutet av talet.
Mot slutet av talet besitter språket spridit sig via migration till största delen av Europa. Dess grundläggande struktur sammanträffar till stora delar med medelhögtyskans. Pånyttfödelse Trots alla hinder, upplever jiddisch ett återupplivande inom dag. Kontakten med slaviska språk förändrade jiddisch från att vara en tysk dialekt mot att bli ett eget språk. Även lingvister med inriktning på det tyska språket lär sig jiddisch, eftersom kopplingen mellan modern tyska till medeltidstyska idag enbart kan spåras genom jiddischen.
Oavsett talarnas sociala och ekonomiska ställning var språket den gemenskap där Europas judar formade ett specifikt språk- och kulturhägn förbi de gränser som markerades av nationer samt kunga- eller furstendömen. Det germanska inslaget existerar lätt att iaktta på alla nivåer inom språket, men vissa med tyskan gemensamma drag har gått förlorade. Ordet bentshn välsigna , exempelvis, kommer från latinets benedicere och namnet Anshl är en variant på Angel alternativt Angelo.
Den språkliga gränsen sträckte sig ifrån norra Italien i söder till den skandinaviska halvön i norr, från Holland och land i västeuropa i väst till Karpaterna i Ryssland inom öst.
Jiddisch som nationellt minoritetsspråk
Ordförrådet visar tydliga spår av folkets vandringar: ord likt redn att tala , gas gata samt haint i dag är påverkade av österrikiska dialekter, medan shver svärfar snarare härstammar ifrån schweizertyska. Vissa forskare hävdar att den germanska strukturen är en senare del av språkets utveckling och att dess egentliga ursprung existerar äldre och slaviskt. I mitten av talet kom östjiddisch till denna del av Europa med en ny våg av judiska immigranter.
Den kollektiva isoleringen av den judiska befolkningen i efterdyningarna efter korstågen med dess massakrer på hundratusentals judar, bidrog förmodligen till en skifte från en vanligt talad tyska mot en mer judisk form. På så sätt blev en modifierad form av medeltidstyska tillsammans med element av Laaz, biblisk och mishnaisk hebreiska och arameiska, de västeuropeiska judarnas primära tungomål. Jiddisch betraktas som ett icke-territoriellt språk.
mot följd av förintelsen mer än halverades antalet talare mellan och För språket blev det ödeläggande. Andra världskriget förändrade språkets förutsättningar i grunden, och de följande regimerna inom Östeuropa och Sovjetunionen förbjöd jiddisch. I vissa språkområden kan tvärtom det allmänna språkbruket uppvisa element av jiddisch och en inlåning liksom härrör från den jiddischtalande minoriteten.
I ljus är det mest påtagligt i modern amerikansk engelska, med ord som schnorrer snyltare , chutzpah fräckhet, framfusighet eller schmuck klantskalle — dessa jiddischismer sprids nu intressant nog igen till Europa. Till skillnad från de flesta andra språk som talas av befolkningen inom ett visst område, eller av medlemmarna från en särskild nationalitet, så talades jiddisch beneath sin storhetstid bland miljontals judar av olika nationalitet över hela jordklotet.
Jiddisch talades från cirka 12 miljoner människor före andra världskrigets utbrott Även om jiddisch som tungomål och kultur till stor del utsläcktes inom samband med Förintelsen i mitten av tjugonde århundradet, använder vissa grupper än idag jiddisch som sitt primära språk. Följande antaganden existerar dock de vanligaste: Språkets vagga stod inom Rhenlandet, där den tidigaste formen av jiddisch växte fram från talet till talet.
Jiddisch idag i Sverige
Men det innehåller även ett antal komplexa satstyper som är många ovanliga för blandspråk. Under talets stora folkförflyttningar följde jiddisch med sina talare till Storbritannien, Nordamerika, Palestina, Latinamerika och Australien. Jiddischen kom att konsolideras oberoende av de tyska dialektgränserna tack vare de starka länkarna, oftast genom giftermål, mellan olika judiska samhällen över bota det tysktalande området.
I nästan tusen kalenderår var jiddisch de väst- och östeuropeiska judarnas primära, och ibland enda, talade språk. detta är alltså svårt att kategorisera språket. Jiddisch har dock tre grundläggande komponenter. Språket existerar idag erkänt och studeras på många lärosäten även i den icke-judiska akademiska världen samt har under början av tjugoförsta århundradet börjat återupptäckas av yngre generationer av judar.
detta hade redan bott små judiska befolkningar inom Tyskland som talat en tidig form från tyska. Åtskilliga universitet världens över erbjuder kurser och akademiska program i jiddisch-lingvistik, och den litteraturen som skapades under jiddischkulturens storhetstid, uppmärksammas för sina skarpsinniga beskrivningar av den samtida judisk existens. Rötter i Rhenlandet Språkvetare besitter funnit det problematiskt att reda ut jiddisch släktskapsförhållanden.
Jiddisch bär än idag vissa spår av de romanska dialekter och som måste ha talats av judarna som invandrade inom Rhendalen och andra tyska områden. Den judiska befolkningen utvecklade lingvistiska skillnader för att märka sitt oberoende av det omkringliggande samhället. Språkets uppbyggnad Ett sammansatt språk Med en germansk språkstam, ett ordförråd med slaviska och huvuddelen tyska ordstammar, med stor andel hebreiska samt arameiska ord, berikat med ett stort antal ord från romanska språk, och i modern tid engelska ord i den anglosaxiska delen av världen, kan jiddisch tyckas vara en typiskt blandspråk.