Imperialismen sammanfattning
detta är därför tänkbart att imperialismen bröt ned hämningarna hos många och ledde till ett mer brutaliserad människosyn. Storbritannien och Frankrike skaffade sig de största kolonialväldena och många andra europeiska länder följde efter. Den ena gick ut på att förena folk av identisk nationella karaktär som var fördelade bland olika stater till en egen stat. Under talets gång spred sig därefter idén i Europa om att ett folk med samma tungomål, religion och seder utgjorde en nation.
beneath talet byggdes ett europeiskt världsimperium. Även USA skaffade sig kolonier. Nationalismen har sitt ursprung i franska revolutionen. Under perioden genomgick Europas karta stora förändringar varefter många nya nationer uppkom. Afrika och Asien delades upp mellan de europeiska stormakterna. Ett oförutsett och oplanerat resultat av den franska revolutionen var för att lusten att göra uppror mot den gamla ordningen L'ancien regime spred sig med Napoleons arméer till andra länder än Frankrike.
nära Berlinkonferensen delades stora delar av Afrika upp mellan Europas stormakter. Strävandet efter att förverkliga de nya nationalstaterna gick i två riktningar.
imperialismen sammanfattning1
Samtidigt skapade de erövrade områdena en ännu större marknad för kolonialmakternas köp. Stora riken splittrades i mindre stater samt små länder förenades i större. Samtidigt fanns vid den här tiden en övertygelse ifall den egna kulturens överlägsenhet gentemot främmande kulturer, vilket ofta tog sig uttryck i godtyckligt våld och intensiv missionsverksamhet. Imperialism syftar mot att en stat strävar efter att utöka sin politiska och ekonomiska makt över andra länder.
Vid sidan av nationalism präglades även större delen av talet och början från talet av europeisk imperialism. Ur dessa liberalistiska idéer växte senare nationalismen fram. Land efter land förklarade därför krig mot Frankrike på grund av att återställa den gamla ordningen och förhindra de upproriska idéerna att spridas. De västerländska kolonialmakterna ökade sin inbördes status genom för att lägga under sig fler kolonier.
Under slutet av talet gjorde folket revolt mot överheten i Frankrike varefter den gamla maktordningen, var kungen och adeln bestämde, byttes ut mot en ny som istället utgick från människor. Kina blev ingen koloni, men förlorade detta mesta av sin självständighet. Makten skulle istället utgå ifrån folket genom val. I inledningen av talet började också det nyligen industrialiserade Japan visa imperialistiska tendenser i Asien.
Tiden efter Wienkongressen som avslutade Napoleonkrigen och fram till första världskriget kan ses som nationalismens och imperialismens tidsålder. Men imperialismen hade även ofta politiska och kulturella motiv. Vid tiden för de politiska revolutionerna i Amerika samt Frankrike hade upplysningens och naturvetenskapens idéer bidragit till att ifrågasätta detta konstruerade tankesätt.
Den nya idén om nationen vilket ett enande folkligt tema utnyttjades av Napoleon som förde idén vidare genom Europa tillsammans med sina segerrika arméer. De franska soldaterna slogs inte längre för en kung utan till en nation. Det enorma ryska imperiet utvidgade i det egna närområdet istället för inom främmande världsdelar. Orsakerna bakom imperialismen kan delvis förstås genom ekonomiska motiv. Därför borde varenda nation också utgöra en egen stat.
Kolonialismen och imperialismen
På andra sidan Atlanten växte USA fram som stormakt och fick beneath periodens gång allt större ekonomiskt och politiskt inflytande. Italien och Tyskland utgör exempel vid det. I slutet av talet inleddes ett kapplöpning mellan de ledande europeiska staterna angående att erövra landområden på andra kontinenter. dem styrande i Europas övriga länder var vettskrämda för att revolutionens idéer skulle få fäste i deras egna länder.
Europa har inte någonsin varit så dominerande som under den denna plats perioden. Imperialismen i dess värsta form ledde till ofattbara grymheter då länder exploaterades hårt och folk utrotades. Industrialiseringen gav många från de europeiska länderna resurser och drivkraft för att föra en imperialistisk politik i jakt vid råvaror och ökad politisk makt. Men den europeiska dominansen fick snart konkurrens.
Vid sekelskiftet behärskade också några europeiska kolonialmakter en massiv del av världen utanför Europa. De europeiska stormakterna utvann bland annat råvaror från sina kolonier som utnyttjades i hemländernas industrier. Den andra riktningen gick åt motsatt håll samt ville istället frigöra folk av samma nationalitet från andra folkgrupper de inte hörde samman med, men tvingats ihop med. Europa fick sona för det under den efterföljande epoken som inom historieskrivningen ibland kallas för världskrigens tid.