Lövsångare eller
Lundsångaren kategoriseras som livskraftig globalt, i Sverige nära hotad eftersom den relativt nya häckpopulationen existerar förhållandevis liten. I Centralasien påträffas den inom blandad tajgaskog med gran, i nordvästra Himalaya huvudsakligen i ekskog, men också på alpängar med björk, en och rhododendron. Nära släktingen sibirisk lundsångare P. Utöver det är den i genomsnitt något grönare ovan och vitare under samt har gulare ögonbryn och grövre näbb.
Vissa för dock istället lundsångaren tillsammans släktingar till Seicercus. Det första fyndet gjordes i Lund av ornitologen Gustaf Rudebeck , medan den första häckningen konstaterades i Visby Lundsångarna placerades tidigare i familjen sångare Sylviidae. Idag förekommer den sällsynt i kurera Sverige, men främst på Gotland och Öland samt kusttrakterna i Svealand och Norrland. Lundsångaren återfinns i skogar både i låglandet samt i bergstrakter, upp till 4 meter ovan havet.
Länge argumenterades att lundsångaren var ett av mycket få exempel i djurvärlden vid en ringart , en art där ett cirkulär utbredning gör att individer från ändarna av populationen möter varandra och där uppträder som två olika arter, reproduktivt isolerade ifrån varandra. Lundsångaren har en mycket komplicerad samt omtvistad systematik. De allra flesta auktoriteter delar därför idag upp den i tre: [ 7 ] [ 4 ] lundsångare, sibirisk lundsångare P.
Lundsångare i begränsad mening delas in i fyra underarter med följande utbredning: [ 4 ]. Liksom de flesta sångare äter lundsångaren främst insekter , men även spindlar, kräftdjur, mollusker, fläderbär och enstaka frön. Lundsångare Phylloscopus trochiloides är en östeuropeisk samt asiatisk tätting som numera förs till familjen lövsångare Phylloscopidae. DNA-studier [ 10 ] visar att lundsångaren med släktingar bland andra nordsångaren inte står särskilt nära många andra Phylloscopus -sångare som lövsångare och grönsångare , utan snarare närmare bambusångarna i Seicercus.
Locklätet existerar lite likt sädesärlans , ett "t'slii" alternativt "tisli". Detta fenomen är dock ifrågasatt samt anses av vissa som föråldrat. Dessa utfall har implementerats olika av olika taxonomiska auktoriteter. Vad gäller lundsångaren har vidare studier demonstrerat att individernas variation i utbredningsområdet inte existerar klinal, det vill säga gradvis, utan visar istället plötsliga förändringar i både arvsmassa samt utseende.
Arten har expanderat österifrån och kom mot Sverige under första hälften av talet. Denna artrika familj har idag delats upp inom ett tiotal familjer och lundsångarna har, tillsammans med de andra arterna i släktet Phylloscopus , placerats i familjen lövsångare Phylloscopidae. Vidare trivs den i parker, trädgårdar, flodnära buskmarker, sumpskogar med pil och poppel. Den äger ett långt vitt ögonbrynsstreck och ett ljust vingband.
Sången är en gäll, skyttlande vers med knyckig rytm, ibland avslutad med ett drill påminnande om gärdsmyg eller svartmes. Lundsångare häckar i löv- eller blandskog, gärna inom högväxta dungar, i parker eller i näringsrik granskog.
Så skiljer du på lövsångare, gransångare och grönsångare
Även lätena är mycket lika, men locklätet är tydligare tvåstavigt och sången mer sammanflytande, snabbare och längre. Boet byggs av gräs, blad och mossa och läggs på marken i tät växtlighet eller upp till tre meter upp i ett hål i ett träd. Det vanligaste förhållningssättet numera är att inkludera Seicercus i Phylloscopus därför att familjen lövsångare på så sätt endast innehåller ett släkte.
Den trivs i blandskogar med björk eller i skogar med lönn, bok eller lind uppblandat med björk samt tall. Den födosöker på alla nivåer, ifrån låga buskar till högt upp i trädtopparna, genom att plocka föda från lövverket dock också fångainsekter i flykten eller på marken. Kaukasisk lundsångare P. Till skillnad från lövsångaren har den vit undersida och ett klart vingband, och ibland en antydan till en andra. Underdelen av näbben är ljus.
Dessa resultat tolkas så att lundsångaren snarare består av flera arter.
Lövsångare (Phylloscopus trochilus)
Den lägger tre till sju ägg per kull som ruvas enbart av honan i tolv till 13 dagar. Vintertid flyttar den mot södra och sydöstra Asien. Vintertid ses den i alltifrån låglänt blandskog till plantage, törnbuskmarker, kanter av jordbruksmarker, trädgårdar och mangroveskogar. Lundsångaren är en liten 10—11 cm grön samt grå sångare med relativt stort huvud. Tidigare inkluderades närbesläktade fåglar i Kaukasus och östra Sibirien, men dessa urskiljs numera som egna arter, kaukasisk respektive sibirisk lundsångare.
Den brukar anlända till Sverige i maj—juni och flytta i augusti. Undersidan är gråvit och ovansidan grågrön. Det mörka ögonstrecket är ofta ej lika markerat som hos nordsångaren och når heller inte fram till näbbroten som hos denna.